Vårt partiprogram – Vänsterpartiet

Vänsterpartiet

Rasism Människor har genom historien levt i mångfald av alla möjliga slag. Samtidigt har vi också många gånger fastnat i att dra streck mellan oss och avhumanisera andra, inte minst när det varit politiskt användbart för olika överheter. Att kolonialismen slog sönder och underordnade samhällen världen över lade grunden för mycket av de rasistiska strukturer vi ser idag. Den ägande klassen satte i system att pressa fram arbete med våld och övergrepp. Många av de rasistiska idéer som uppstod för att legitimera att människor förvägrades grundläggande rättigheter lever fortfarande kvar idag. Med nationalstaternas framväxt skapades starka identiteter som delade upp människor i olika folk. De byggde ofta på föreställningar om homogena grupper och kunde lägga stor vikt vid vem som passade in och inte. Nationalismen visade sig användbar för de som ville utesluta människor från gemenskapen och elda på konflikter mellan länder. De rasistiska strukturer som skiljer människor åt i vardagen byggs upp i historiska processer, där fattigdom, segregation och lagstiftning lägger grunden för olika idéer om varför de uppdelningarna finns. De processerna har satt djupa, tragiska spår i människor och samhällen. Vi såg det när Sverige formades som nation och vi har sett det ske många gånger sedan dess. Vi ser det med nationella minoriteter och andra som levt här hela sina liv. Vi ser det med människor som kommit hit för att arbeta och människor som behövt fly. Hur de uppdelningarna tagit form har sett väldigt olika ut för olika grupper. Därför behöver vi specifika historiska kunskaper om olika sorters rasism för att förstå och bryta mönstren. Kapitalet drar nytta av de strukturerna och idéerna för att normalisera orimliga arbetsvillkor, sänka stödet för att ta hand om varandra eller försvara imperialistiska krig. Det har alltid dragits till fattigdom och rättslöshet eftersom det undergräver människors förhandlingsstyrka. Det syns till exempel i exploateringen av migrantarbetare som saknar grundläggande juridiska rättigheter i det land de bor i. En del av de rasistiska strukturerna är att vissa människor sätts i den sortens situationer, där handlingsalternativen är hårt begränsade. De allra flesta människor har tvärtom ett intresse av att alla har ordentliga rättigheter, skyddsnät och förhandlingsstyrka eftersom det lyfter nivån på hela arbetsmarknaden. Varje gång ett samhälle accepterar usla villkor för vissa riskerar det att börja gälla fler och fler. Rasismen används för att dölja det. Den låter överklassen påstå att det ligger i alla andras intresse att trampa på vissa människor. Ju mer skiktat samhället är, desto fler kommer dras till att se på sig själva som överordnade de som pekas ut och misstänkliggörs. När de sämre villkoren sedan breder ut sig ligger det nära till hands att skylla på dem som angreps först istället för att se vad det är som händer. Strategisk rasism har länge varit en del av högerns retoriska och politiska verktygslåda. Ju mer segregerat ett samhälle är, desto enklare är det att sprida misstänksamhet mellan människor som har all anledning att hålla ihop. En regering som stadigt förbättrar människors livsvillkor kan försvara alla människors lika värde, medan en som tvärtom pressar människor att arbeta hårdare till lägre lön behöver syndabockar. Det är upp till de progressiva rörelserna att sätta ord på varför högern använder den strategin, försvara alla människors värdighet och föra tillbaka diskussionen till de verkliga konfliktlinjerna. Rasistiska tankemönster fungerar ofta mer eller mindre omedvetet. Däremot kommer de till stor del ur den långa historien av medvetet skapade rasistiska berättelser och myter. Eftersom gamla tiders rasläror blivit svåra att försvara är många av de negativa stereotyper som sprids idag istället knutna till etnicitet, religion och kultur. Trots att de rasistiska idéerna satt sig djupt visar historien tydligt att det finns alla möjligheter att göra upp med det arvet. Det arbete rasifierade perso