Rättspolitik | Örebropartiet

Örebropartiet

Sammanfattning Den grova krigsinspirerade kriminalitet som kommit att prägla det svenska samhället har tillåtits växa under årtionden till följd av slapphänt kriminal- och migrationspolitik. Den härrör till allra största del till den invandringspolitik som bedrivits i decennier. Det är den växande skaran missanpassade invandrare som denna kriminalitet härstammar från. Svenska samhället har ännu inte anpassat och uppdaterat sitt rättsväsende i relation till verkligheten. Merparten av rättsväsendet är byggt av och för dels en annan tid, dels en annan befolkning. Mot den grova systemhotande invandrarpräglade kriminalitet som nu hotar Sverige i dess grundvalar krävs helt andra metoder och synsätt. Tidöregeringen, och inte minst Sverigedemokraterna, lovade paradigmskifte inom kriminal- och migrationspolitiken. Massinvandringen, och därigenom påfyllnaden av den resurspool varur denna systemhotande kriminalitet växer, är dock fortfarande på samma nivåer som var rådande under regeringen Reinfeldt. På det kriminalpolitiska området har man dock försökt genomföra en del straffskärpningar. Men även om intentionerna och flera av åtgärderna är bra, så kan politiken på det stora hela summeras med på tok för lite på tok för sent. Ett paradigmskifte behövs, men ett paradigmskifte är just ett paradigmskifte. Paradigmskiften låter sig inte göras inom ramen av rådande paradigm. Vi behöver förändra hela systemet, inte bara ändra i några texter och paragrafer. Det är inte heller möjligt att kunna stävja den grova, organiserade, krigsinspirerade och systemhotande kriminaliteten om man inte adresserar dess främsta orsak: invandringen. Alla de åtgärder regeringen föreslår blir tyvärr i förlängningen helt verkningslösa när de fortsätter att importera hundratusentals migranter år efter år. Invandringen var ett problem när den administrerades av Socialdemokraterna och Miljöpartiet och den blir inte mindre av ett problem när den administreras av Moderaterna och Sverigedemokraterna. Kombinerat med de åtgärder vi föreslår är det också av absolut största vikt att omedelbart stänga Sveriges gränser i kombination med att initiera omfattande repatriering, med början av de mest kriminella och skadliga elementen av nuvarande befolkning. Sveriges problem är inte att vi behöver skriva bättre lagparagrafer eller ändra i befintligt ramverk, kopiera danskarna eller ha fler politiker som tänker som jurister. Vi behöver istället tänka större. Ett paradigmskifte är just ett paradigmskifte. Mot parallella samhällen räcker inte ett enda rättssystem, det krävs i praktiken flera. Mot förekomsten av systemhotande brottslighet kan vi inte tänka och bete oss på samma sätt som vi gör gällande Svenssons vardagsbrott, det krävs flera olika system och olika sätt att tänka och hantera problemen. Lagarna behöver naturligtvis skrivas om, men inte bara det. Domstolsväsendet behöver göras om. Juristskrået behöver hanteras för vad det kommit att bli. Polismyndigheten behöver brytas isär för att kunna byggas ihop igen. Vi måste renodla hela rättsväsendet mot dess faktiska kärnuppdrag; bekämpa brott och upprätthålla tryggheten för vårt folk. Politiken kommer behöva vara flexibel och präglas av en brutal pragmatism. Alltså motsatsen till vad som nu råder inom det rättspolitiska området. Vi behöver klara balansgången att öppna upp en helt ny horisont av repressiva åtgärder riktade mot statens och folkets fiender. Samtidigt som vi inte viker en tum gällande att värna rättssäkerheten för alla de laglydiga, produktiva uppdragsgivare vi som parti har till syfte att tjäna. Ohämmad massinvandring, obefintlig återvandring, obefintliga krav. En juristkår som definierar sig i motsatsförhållande till det allmänna rättsmedvetandet snarare än som en förlängning på det och ett våldsmonopol där transferiatets logik fått härja fritt. Allt detta kan härledas till en politikerkår som slutat följa bollen. Som slutat agera som rörliga kadrer och istället försökt fånga en kaotisk samhällsutveckling med hjälp av