Migrationspolitiskt program | Partiprogram | Medborgerlig Samling

Medborgerlig Samling

Asyl kontra migration På många håll i världen råder krig och fattigdom, svält eller brist på grundläggande mänskliga rättigheter. Det internationella samfundet har ett ansvar för att verka för fredsskapande åtgärder, demokratisk och ekonomisk utveckling, samt nödhjälp till de människor som är på flykt undan konflikter och katastrofer. EU och Sverige har en given roll i detta. Rätten till asyl vid personlig förföljelse eller hot mot det egna livet är viktig att bevara. Läget i världen har sedan Flyktingkonventionen tillkom efter andra världskriget emellertid förändrats så pass mycket att en modifiering eller omtolkning är påkallad. Idag har asylrätten i stor omfattning, inte minst i Europa, kommit att de facto utnyttjas för ekonomiska motiv och inte alls som från början var avsett för människor vilka tvångsdeporterats eller senare för dissidenter från diktaturstater. Till skillnad mot dessa tidigare grupper har senare tiders migration allt mer kommit att handla om människor vars identitet, verkliga bakgrund och skyddsbehov varit högst osäker. Detta har lett till en stor felprioritering i allokeringen av tillgängliga resurser via omfattande och svåra utredningsprocesser, som sökanden själv ofta inte medverkat till att underlätta. Europas moderna välfärdsstater har inneburit att långt mer än akut fara för eget liv påverkat migrationsströmmarna. Idag vet vi att människor som är allmänt missnöjda med sin livssituation – men som saknar kvalifikationer som svarar mot kända arbetskraftsbehov eller för plats vid ett lärosäte och inte heller uppfyller kriterierna för att beviljas asyl – anslutit sig till den allmänna flyktingströmmen i hopp om en bättre framtid inom EU. Detta har asylsystemet aldrig varit ämnat för. Därför bör de ekonomiska incitamenten för att ange oriktiga asylskäl och i förekommande fall aktivt och medvetet försvåra utredningen effektivt stoppas. Det är även uppenbart att de allra mest utsatta runt om i världen inte alls drar någon fördel av asylsystemet, utan är fast i en tillvaro som inte sällan till och med försämrats av att rika länder prioriterat migranter som haft resurser och kraft nog att ta sig till bland annat Europa. I och med transportöransvaret, och att asylvisum till EU inte varit möjligt att söka direkt på ambassader utanför unionen, begränsas mycket starkt de reella chanserna för de allra flesta att kunna ta sig till Europa. Asylrätten förfelar därmed ofta sitt syfte och bidrar inte till att hjälpa de mest behövande. Den leder istället till godtycke, onödigt risktagande för människor och ännu mer orättvisa. Flyktingkonventionen säger heller ingenting om att någon som får skydd i annat land ska kunna tillförsäkras gratis utbildning, fri sjukvård, försörjning eller andra förmåner från mottagande stat – så som kommit att bli praxis i Sverige. Skillnaden i standard och utsikter för en flykting i läger utanför Europa jämfört med en asylsökare i Sverige är avsevärd. Detta skapar incitament för migration som inte kan sägas vara grundade i humanitet och skyddsbehov, utan i en önskan om att erbjuda materiella värden till just de människor som har råkat komma till Sverige, oavsett om man känner till hur utsatta dessa eventuellt är. Resultatet av denna etiskt oreflekterade politik blir att resurser fördelas skevt mellan behövande. När exempelvis judiska flyktingar anlände hit efter andra världskriget sattes de omedelbart in i vår industriproduktion i städer som Västerås och Södertälje. Man fick lära sig språket efter hand. Att många stod helt ensamma, utan familj och med traumatiska upplevelser bakom sig, ansågs inte utgöra något hinder för arbete eller grund för generösa bidrag. Idag kan det istället bli fråga om livslång försörjning från det allmänna i det nya landet eller många år innan man kan bidra i arbetslivet. För dem som aldrig får chans att söka asyl här utgår inga sådana bidrag. Hela asylsystemet blir i praktiken ett lotteri, där ett fåtal lyckosamma gynnas. Enstaka, välkända och identifierade disside